Skip to content

Händelserik dag

2009 Jun 11

Det är dagar som denna som jag känner mig glad över att jag fortfarande skriver anonymt. Nu ska det handla om bakre regionen. Närmare bestämt blod från ändtarmen. Jag har hört att det inte är ett hälsotecken direkt och jag råkade ut för det just idag. Eller mer ärligt, idag också. Jag hade samma problem för några veckor sen men jag ignorerade det då och tänkte att jag skulle gå till en läkare NÄSTA GÅNG det händer. En gång är ingen gång och allt det där…

Nu hände det alltså igen och jag hade inget som helst behov av att gå till en läkare som ska känna mig i röven och sen stoppa upp en mysko röntgenanordning där. Mannen tvingade mig dock att kontakta närmsta vårdcentral för att åtminstone boka en tid men de ville inte ta emot mig för jag är inte skriven här i Byhålan ännu. De skickade mig vidare till en annan vårdcentral som  jag då mailade till för att få boka en tid. Den vårdcentralen svarade på mitt mail med följande text:
”Vi har tagit emot Ditt mail. Vänligen ring xxxx-xxxxxx så får du prata med en av våra sköterskor”

Jahaja, det är tacken för att man öppnar sin själ och visar sig sårbar? Nej då kan det minsann vara tänkte jag och beslutade mig för att ignorera min blödande ändtarm ett tag till. Den har slutat blöda förresten, så jag gissar att det var ett tillfälligt fel bara… NÄSTA GÅNG det händer ska jag gå till läkaren…. Kanske… 😦

Dagen tar inte slut här. Jag har nämligen suttit på akutmottagningen idag. Inte för mig egen del utan för min MrP. Han kom och hälsade på mig med ett ansikte som hängde till hälften tyckte jag först. Men sen kollade jag lite till och han var mer svullen än hängig. Tänk er påssjukan på en sida… Mannen (åter igen) tvingade mig och MrP att åka till akuten för att kolla så att inget allvarligt hänt. Det gick snabbt på akuten i Byhålan! Jag hade förberett mig på att sitta där i massor av timmar men vi var färdiga efter bara två!!! Plus i kanten för det måste jag säga. (Lite komiskt dock att jag som sökt hjälp hos landstinget men inte fått någon spenderat en massa tid nära sjuksköterskor och läkare för någon annans räkning.)

När vi väntade berättade MrP att han brukade se mig och Kosmos hemma hos sig på kvällarna när han satt och tittade på TV. Inte båda samtidigt utan en av oss… När han skulle berätta så sa han ”när VI tittar på tv”. Han sa att han kunde se mitt ansikte, mina ansiktsdrag, men att när han gjort mat åt mig så ville jag inte äta, då satt jag bara som en fågelholk och stirrade ut i tomma intet. Jag vet att jag nämnt MrP:s hallucinationer tidigare, men att få det så där utförligt berättat var verkligen jobbigt! Läkarna säger att hallucinationerna är en effekt av ojämn medicinering av MrP:s Parkinson. Jag önskar att den informationen kunde få det att kännas mer normalt…

MrP:s svullnade ansikte berodde i alla fall på en infektion i munhålan – han fick lite piller och fick åka hem. Tack och lov att det inte var något värre! 🙂

Nu sitter jag här i soffan och är ledsen över att MrP är så dålig så han hallucinerar, trött över att ha stångats med landstingsanställda, mör i kroppen och öm i mina tarmar. :-S

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 2009 Jun 12 3:42

    Har haft samma röviga problematik. Det kan verka oroande och obehagligt.Men det brukar gå över efter några dagar. Jag är inte den som springer´till doktorn i onödan. Men om det fortsätter måste man väl.

    Hoppas du slipper eländet nu.

    kramar

    • 2009 Jun 12 22:16

      Skönt att höra att andra haft liknande erfarenheter. Jag gillar inte heller att springa till doktorn i onödan, jag ska helst vara akut döende-sjuk eller själv veta vad som är felet (typ halsfluss, öroninflammation) när jag går till en läkare. Såna här flumsaker lämnar jag hellre åt sitt öde. Om jag vore döende borde jag vara sämre (mer sjuk) än vad jag är och då behövs ingen läkare som jag ser det… Mannen är uppenbarligen av en annan åsikt. 😉

  2. 2009 Jun 14 10:02

    Du är inte ensam om dina problem i den bakre regionen. Dessvärre så är jag nog en sån om springer till doktorn direkt jag får en anledning. Men hon sa att det måste man söka för iaf, så man får rätt hjälp. Hör du nu vad jag säger? Det är en direkt uppmaning! 🙂

    Jag har en gammal mamma som jag brukar hjälpa ibland, nu bor hon på ett äldreboende, så jag behöver inte vara orolig för henne. Jag känner mig alltid otillräcknelig, eller vad det nu heter, så jag går ständigt med skuldkänslor avseende henne.

    Jag orkar inte tyvärr vara den hon behöver, är för energilös och har för stora egna samla ihop kropp och hjärna problem.

    Gå nu till doktorn!

    Kramar till dig och ha en underbar dag!

    • 2009 Jun 15 10:25

      Åh, jag vill verkligen inte till läkaren och jag tror dessutom att jag har listat ut vad som var problemet så då känns det ännu mindre som att det finns behov till läkarbesök. Jag vet att jag borde gå, men vet inte om jag kommer att gå. JAG HATAR LÄKARBESÖK! Vi får se hur det blir…

      Känner igen hur du känner ang din mamma, jag känner lika inför min pappa. Man vill hjälpa så mycket mer än man orkar så det man kör känns sällan tillräckligt. Pappa har tack och lov hjälp från kommunen (hemtjänst) och de som jobbar är underbara mot honom. Det är en stor hjälp och avlastning för oss anhöriga att hemtjänsten finns inser jag nu när jag själv är just anhörig…

      Vi får försöka peppa och styrka varandra! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: