Hoppa till innehåll

Bombhot

2010 Sep 08

Jag har lyckats med allt jag företagit mig.

Min C-uppsats blev klar och jag med den. Min utbildning är färdigställd. Den blev inte exakt som det var tänkt, men den blev klar. Det är mer än många med omedicinerad adhd klarar av. Jag borde känna stolthet.

Efter utbildningen är det svåra att få jobb. Själv fick jag jobb. Inte exakt det jag studerat till men ett jobb som var betydligt bättre än de säljjobb jag hoppade runt på innan utbildningen. Mina studier påbörjades för att slippa hattandet med deltidsanställningar inom säljbranschen. Nu slapp jag det. Det var ett sommarjobb som nu blivit aningens förlängt. Jag har alltså ”lurat” arbetslösheten i flera månader. Jag borde vara mycket nöjd.

Ändå sitter jag här med en känsla av tomhet, rastlöshet och frustration blandat till en enda stor jättebomb som bara tickar, tickar och tickar. Frågan är när jag exploderar. Har börjat pysa lite men inte mer än så ännu…

4 kommentarer leave one →
  1. 2010 Sep 11 11:06

    Välkommen tillbaka till bloggen.

  2. 2010 Sep 12 9:21

    hej annorlunda! vilken styrka, o vad enveten du är! som du har slitit ditt hår mellan varven, men nu klar!! grattis till din examen!! ser att du inte heller bloggat på länge, inte jag heller. jag har stängt ner tristessbloggen för ett tag, kör med den här nu. jag ska ha kvar tristessen, men ligga lite lågt där..

    känner igen mig i det du skriver. när jag blir mentalt arbetslös så kan det brisera, när jag ingenting har att fördjupa mig i kommer känslorna som ett tåg o kör över mig. jag brukar säga att jag inte vill bli mentalt arbetslös… usch, men det fixar sig alltid!

    stort grattis o stor kram till dig!!

    //diagnos(tristessen)

    • 2010 Sep 14 19:54

      Åh, vad kul att du kommer ihåg mig! Tack för gratulationen! Det känns helt galet att jag klarade det. Trodde inte riktigt på det själv alla ggr. Men nu är det gjort!

      Angående arbetslösheten känns det som att det kommer att ordna sig, jag är en bra resurs vill jag tro. Frågan är väl mest var och när. Jag vill helst slippa flytta men inser att det kanske måste bli så. Det är för många lösa boliner för att jag ska må mentalt bra. Jag kan ha mycket att göra, det är inte ett problem för mig, men jag ogillar osäkerhet skarpt. Fortsättning lär komma här på bloggen. 🙂

      Tack än en gång och kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: