MrP

Idag fick jag reda på att MrP tror att jag är hos honom när jag inte är det. Kalla det hallucinationer eller önsketänkande – kallat vad ni vill! Det är i alla fall väldigt jobbigt att han bara blir värre och värre. Kanske borde döpa om min blogg till något med Parkinson, för jag kommer nog snöa in rätt mycket på MrP och sjukdomen nu när jag bor närmre.

Jag kan inte längre hålla isär om jag är less på MrP eller sjukdomen, kan knappt minnas tiden när det enda som betydde något var att jag fick MrP:s uppmärksamhet…

Att inte känna, att inte deppa ihop, att inte ta till mig, att inte fundera och att låtsas att allt är ok, att inget har förändrats, tar all min tid och energi!