Skip to content

Vänskap

2010 Sep 21

Vänskap är ett litet ord som är lätt att stava och uttala, men väldigt svårt att behålla.

I ett inlägg som jag skrev för rätt längesen skrev jag om att mina alkoholvanor förbättras och att jag inte längre behövde oroa mig för att göra människor i min närhet ledsna när jag festade. Det var en sanning med modifikation.

För några veckor sen hände det nämligen igen. Det där att jag sårade någon när jag var onykter. Men den här gången berodde det inte på nonchalans eller på att jag inte tänkte mig för. Den här gången var jag rätt väl medveten om allt som hände och varför det hände. Den här gången sårade jag en vän för att jag stod upp för mig själv och därmed satte någon annan på plats. Vännen kunde inte ta det och vi har inte pratat sen dess.

Det har varit ett tufft vägskäl jag trampat runt i sen dess. Jag är inte på något sätt nöjd med HUR vår vänskap tog slut men samtidigt känner jag att en vän är någon som kan acceptera mig för den jag är. Det kan inte hon. Vill jag verkligen vara vän med någon som inte låter mig förklara mig när det uppstår missförstånd? Med någon som dömer mig lätt?

Nej.

Idag kan jag svara nej.

Det kunde jag inte från början.

Då jag först bara kände igen delen av situationen där jag hamnade i trubbel i samband med alkoholintag bannade jag mig själv hårt i början. Nu kan jag se att jag inte har gått bakåt. Jag har förstått, jag har reagerat och jag har tagit ställning. Jag har gått framåt.

Att mista en vän är aldrig roligt. Men ibland är det dessvärre ett måste. Och det kanske viktigaste av allt – det är inte alltid jag som är problemet i mina relationer med andra.

Advertisements
4 kommentarer leave one →
  1. 2010 Sep 22 16:18

    vad du är modig!! go girl! det är det enda rätta, att inte svika sig själv alltså. vilket är så lätt att göra..

    en äkta vän står pall, ser sin egen del, o vågar komma tillbaka. vänskap är så starkt, så viktigt o faktiskt fundamentalt.. det får inte göra alltför ont, o inte vara alltför ojämlikt, då kanske det inte går att reparera..

    kram från numera ”diagnos”!

    • 2010 Sep 23 19:50

      Tack! Det behöver jag höra. Att det är ok att stå upp för sig själv, menar jag. På nåt sätt får jag ofta skuldkänslor efteråt, som att jag skulle ha gjort något fel.

      Kan inte mer än hålla med om det du skriver om hur vänskap bör vara. 🙂

      Kram!

  2. 2010 Okt 02 20:50

    Det där med att stå upp för sig är en svår sak. Jag låter ofta saker vara för länge och sedan blir det sådär knivskarpt som det nu blev med din vän. Bäst hade varit om det var lättare att ta konflikten när den uppstår från början. Av personlig erfarenhet vet jag hur lätt det är att en låter små grus vara eftersom varje korn för sig inte bedöms skada maskineriet. Men till slut är maskinrummet fylld till bredden och då måste skiten ut. Jag är ledsen att så nu är fallet för dig, jag känner tyvärr allt väl igen situationen. Kämpa på och stå på dig!

    • 2010 Okt 06 22:07

      Hej & välkommen!

      Vilken bra beskrivning av hur jag (och som du skrev – du också) hanterar konflikter. Jag blir ofta beskylld för att vara konflikträdd, men de som hamnat i klinch med mig vet att så inte är fallet. Däremot är det som du skriver, att jag väntar för länge och därför sen exploderar. Jag har så himla svårt att säga hårda saker mjukt om du förstår hur jag menar. Jag sörjer min vän, så klart. Jag sörjer också hur vänskapen avslutades. Samtidigt känns det rätt. Som att vi blivit klara med varandra, att allt har sin tid och att vår tid nog är över nu.

      Tack för uppmuntran!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: