Utanförskap
2010 Feb 16
Måste fråga. Jag har under större delen av mitt liv känt ett utanförskap. När jag var yngre trodde jag det berodde på att jag umgicks med fel personer. Så är det inte. Jag har bytt umgängeskrets, typ av personer jag blir vän med och bytt ut föreningar och städer – men känslan kvarstår.
Är det här något ni andra känner igen? Är det ett adhd-drag eller något som har med min person att göra? Eller en kombo av bägge då man lätt blir utanför som barn med odiagnostiserad adhd och därför känner sig utanför lättare sen, även som vuxen?
3 kommentarer
leave one →
Annorlunda 
Vistt är det ett adhd-drag skulle jag säga. Vi har det svårt i det sociala – att tolka andra och att inte kunna stoppa impulser att säga vad vi verkligen tycker. Andra har både handbroms och filter.
Oja, det är väl allmänt känt att det ofta är så? 🙂 Varför – för mig – en blandning mellan att jag helt enkelt kände mig ”konstig” och dels för att jag hellre var ensam än i grupp – om jag inte fick bestämma, förstås.
@Genrep: Ah, stoppa impulser ja. Det är svåra saker det. Men samtidigt är det det jag oftast får komplimanger för – att jag inte stoppar mina impulser. Andra verka finna det charmigt och/eller uppfriskande. Fast det kanske de inte skulle tycka om jag inte stoppade mina mest bisarra impulser…
@Åsa: Det där känner jag också igen, att hellre vilja vara själv än med andra. Inte hela tiden,förstås, men det menade du inte heller, men jag inser att jag har ett större behov av egentid än många av mina vänner. Jag känner mig lite som en periodare på det sociala området. Jag har perioder då jag bara hänger med andra och sen en back lash när jag helst av allt bara vill vara ”ifred”.