Galen vecka

Jag är bra på att pressa mig själv.

Detta är inget nytt och det är inte heller något jag skäms över eller tycker är särskilt dåligt. Jag får saker gjort, jag kan verkligen hyperfokusera på viktiga och relevanta saker och få saker gjorda i rätt ordning. Prioritera kan jag också, som jag ser det, även om andra säkert undrar vad jag håller på med. Och i slutänden når jag alltid de deadlines som läggs upp åt mig.

Men sen.

Sen kraschar jag.

Varje gång.

På sätt och vis är det skönt att vara dödstrött av en anledning. Att jag samtidigt som jag knappt orkar ta mig från sängen till soffan ändå kan känna mig stolt över att jag gjorde nytta dagarna innan. Samtidigt inser jag att mitt tempo varit för hårt, att jag pressat mig själv för hårt att jag inte haft rimliga gränser för vad som är en normal arbetsbörda.

I skolan fungerar det här sättet att leva. Våra kurser är oftast 5 veckor. 5 veckor klarar man att pressa sig hårt och sen krascha en helg och kanske några dagar till. Men sen då, när jag kommer ut i arbetslivet? Hur gör jag då? Sist jag kollade var arbetet inte uppdelat i 5-veckors-pass… Jag är en typisk gå in i väggen kandidat. Jag ser det, och hymlar inte med det. Samtidigt som jag på en nivå är stolt just för att jag kan pressa mig själv till helt galna nivåer…