En dag hos MrP

MrP ska flytta om några dagar. Jag kommer (tack och lov) inte att vara med när flytten bär iväg, för då är jag i min studentstad och härjar med en uppsats. Idag har jag dock varit hos MrP och hjälpt honom rensa så att flyttfirman inte behöver flytta med en massa onödigt skrot. Döm om min förvåning när MrP själv tog fram lite lådor och började plocka med. Det var nog det första egna ”vettiga” initiativet han tagit på länge. Jag trodde snarare att han skulle kolla på medan jag rensade. Så brukar det gå till. Att han liksom står och vakar över det man gör, fast han egentligen inte riktigt har koll på vad man gör.

MrsM var med mig och hjälpte mig också. Tack vare att hon var med så kunde vi slänga en hel del grejer som MrP aldrig hade tillåtit att jag kastat. Men med MrsM förvandlas MrP till vax, han gör vad hon än säger åt honom att göra. Med mig tjafsar han desto mer. Otroligt frustrerande emellanåt kan jag tillägga.

Omgivningen förväntar sig att jag ska bli MrP:s mamma och säga åt honom vad han ska göra, hur han ska ha det och en massa andra saker, samtidigt ser MrP mig som en barnunge som inte vet någonting alls. Det är en mycket spännande balansgång kan jag berätta.

När jag och MrsM var på väg hemåt försökte jag berätta för henne att jag tyckte att MrP ibland har en kaxig, alternativt nedvärderande, ton mot mig. Gissa vad MrsM säger: Jag tror nog att du överreagerar, du tar åt dig för mycket.

Helvetesjäklaskit vad jag är less på att höra det där. Trots att MrP varit otrogen, ljugit, förskingrat och gudvetallt så är det ändå jag som är ”överkänslig” och MrP som är ett helgon?! MrP och MrsM:s relation går bara inte att förstå!!!