Medicinera ADHD eller inte?
2009 Nov 03
Usch vad skraj jag blir av att läsa vad Judith gått igenom sen hon börjat försöka medicinera sin ADHD. Jag har de senaste veckorna gått och funderat på om jag kanske ändå skulle ta tag i min adhd-problematik igen och kanske till och med medicinera den på sikt (allt efter att jag tagit körkort så klart!). Men efter att ha läst om Judiths helvete känner jag mig mycket osäker på om jag någonsin kommer våga mig på dessa piller!
Till Judith vill jag passa på att säga – kämpa på om du orkar. Du är starkare än du tror!! Jag tänker på dig.
8 kommentarer
leave one →
Annorlunda 
Tack snälla… har knappt orkat ge mig ut i bloggvärlden och läsa andras bloggar det senaste.
Nu en vaken natt och jag läser detta. 😉
Ang. medicinen så är jag ett undantag tror jag. I alla fall inget vanligt fall som reagerar så på medicinen som jag gjort. Trots allt så är det än så länge ang. håravfall tex. bara jag själv mig veterligen som drabbats av alla andra med ADHD som jag läst om och min syster Bo har heller aldrig varit med om någon under sina år som ”ADHD syster”.
Så tyvärr är jag nog ett sådant där jävla undantag som har en jäkla otur helt enkelt och att dom allra flesta får mycket goda resultat av sin medicinering redan med Concerta som man oftast brukar börja med.
Möjligtvis att jag fått veta en kvinna till vars hår tunnades ut men hon hade knappt ens tänkt på det förrän jag hade ställt frågan och numera har hon ett jätte fint hår igen.
Hon hade också fått byta och till slut funnit Metamina som bästa medicin vilket nu är det som ligger närmast för mig att troligen testa. Under förutsättning att inte håravfall står som en ev. biverkan förstås men som nu håller på att kollas upp. Lite svårare få info om då det är ett licenspreparat.
För att må så ruggigt dåligt som jag också gör utan medicin är inget värdigt liv det heller.
Ritalin fungerade super bra förutom just på biverkningarna som då hör till ovanligheterna men jösses i övrigt vad bra jag mådde.
Som att få ett nytt liv. Så det har jag fått smaka på nu och vill och behöver någon typ av hjälp för att ändå komma dit igen. För som sagt, att må som jag gör utan är ett pissliv!
Så jag hoppas du inte avskräcks av det jag råkat ut för även om jag kan förstå dig också men det är inte vanligt med det jag drabbats av ändå.
Du vet vad som kan hända och det gör dig uppmärksam och det är bra också om du provar medicin och kan sluta i tid och inte vara kanske lika enveten som jag och hoppas det ska gå över. Dom flesta biverkningar gör det men just om man börjar tappa år eller svullnar upp i läppar tex. då ska man omedelbart lägga av vilket inte jag gjorde utan fortsatte nog lite för länge. I hopp att det bara var en tillfällig biverkan…. för jag mådde ju så himla bra i övrigt!
Tack för att du tänker på mig. Jag ska försöka ta mig igenom detta med och vill ändå hoppas det kommer att lösa sig med en bra medicin för allt mer och mer förstår jag också jag behöver hjälp på ett eller annat sätt. Ännu har jag många år kvar och dom vill jag ha bra förhoppningsvis.
Det är helt underbart när det funkar! Vilket det gör för dom flesta!
Varm kram
Judith
@Judith: Det är även andra som beskrivit biverkningar av dessa mediciner så jag har varit skeptisk innan också. När jag kände din desperation i inlägget kom jag på varför jag varit skeptisk tidigare. Jag önskar bara att du skulle ha sluppit gå igenom allt detta, du som har haft det som tufft liv innan. Jag känner verkligen med dig! Kram
Hej! Jag lider verkligen med Judith, hon är verkligen känslig mot biverkningar. Vi får försöka stötta henne allt vi kan.
Jag är in på din blogg med jämna mellanrum, bara så du vet, men har blivit dålig på att kommentera. Jag skriver knappt några inlägg själv, men jag snokar iaf runt mellan varven. 😉
Ha en bra dag 🙂
@Tristess: Jag har också smugit runt ett tag… 😀 Det känns som att det där går i perioder. Ibland är man aktiv och ibland inte. Men intresset för hur det går för andra finns ändå kvar. Här får du smyga runt hur mycket du vill! Kram
Förstår din respekt för mediciner. Och Judith har det verkligen jobbigt nu. Men det är faktiskt värt att pröva om man har verkliga besvär av sin ADHD. Man måste väga fördelar och nackdelar mot varann, när man väl börjat medicinera. Bra att läsa på innan och kanske mest viktigt: att ha en npf-kunnig och erfaren doktor, som också finns tillgänglig om problem uppstår. Avråder verkligen inte från ADHD-mediciner (om man är vuxen och kan fatta beslut själv). Tanken är ju att de ska underlätta livet.
@genrep: Det är väl just där skon klämmer för mig. Jag har inte tillräckliga besvär av min adhd för att det ska kännas värt att ta mig igenom långa perioder av testning och biverkningshelvete. Visst har jag dagar/veckor/perioder som är sämre eller bättre, men oftast gör dessa bokstäver mig mer alert och mer snabbtänkt än andra och det ser jag som positivt. Antagligen är jag lyckligt lottad som inte lider så mycket av bokstäverna, att det snarare hjälper mig än stjälper mig – OFTAST!!
Hm, menar du att det är fel att köra bil med medicin? Bara en tanke 🙂
Måste läsa igenom Juddiths blogg också, har inte hunnit läsa bloggar på längre.
@Åsa: Näe, jag menar bara att om du har fått medicin har du också fått en ”riktig” diagnos och då blir det svårare att få körkort eftersom Länsstyrelsen har fått för sig adhd-människor inte ska köra bil. Alltså, för min del, är det bättre att jag får min riktiga diagnos efter jag har tagit körkort. Är inte Sverige fantastiskt? 😉