PK

För några dagar sen kommenterade jag en kompis blogg då hon skrivit om ”politisk korrekthet”. Idag i skolan blev detta begrepp ställt på sin spets.

Vår lärare, som är forskare i sociologi/arbetssociologi, kallade skitgöra för ”ett riktigt afroamerikanskt arbete”. 😯

Denna lärare är en av mina egna favoriter i vanliga fall, för han är en av få som faktiskt uppskattar kritiskt tänkande och ifrågasättande. Alltså, han  uppskattar det på riktigt, inte bara som andra som kör stilen: ”ifrågasätt gärna, men räkna med sänkt betyg i så fall”. Jag gissar att han försökte vara lite rolig och liva upp stämningen lite med detta galna uttalande och  på sätt och vis lyckades han! Halva klassen började vrida obekvämt på sig, en annan fjärdedel av klassen blev stum och bara stirrade med tappad haka av chocken och den sista fjärdedelen skrattade. Jag var i den sista fjärdedelen och jag skrattade inte för att det var en komiskt påstående, utan för det absurda i att en människa som studerat arbetslivet och diskriminering och andra svåra frågor i hela sitt liv inte lärt sig mer! Nog väckte han oss alla minsann och situationen i klassrummet blev så skev att det inte gick att göra annat än att garva åt eländet!

Det är inte ett dugg konstigt att akademiska forskare anses svara långsamt på samhällets utveckling, när ingen tillrättavisar dem. Forskare umgås med andra forskare som antagligen inte reagerar på deras skeva världsuppfattning och vi elever säger inte heller så himla mycket av diverse olika anledningar. Så de fortsätts hålla på som de gör, forskarna.De kan gå runt och känna sig fullkomliga och ändå göra dessa dundertabbar!

Nu är jag egentligen inte alls någon förespråkare för politisk korrekthet, jag tycker snarare att det begränsar en hel del av våra samhälleliga diskussioner när vi inte får uttrycka oss som vi vill eller med de uttryck vi vill. Jag tycker oftast att det är uppfriskande att diskutera med människor som går utanför ramen för vad som politiskt korrekt, men uppenbarligen har även jag en gräns.