Hoppa till innehåll

PK

2009 Okt 07
tags: ,

För några dagar sen kommenterade jag en kompis blogg då hon skrivit om ”politisk korrekthet”. Idag i skolan blev detta begrepp ställt på sin spets.

Vår lärare, som är forskare i sociologi/arbetssociologi, kallade skitgöra för ”ett riktigt afroamerikanskt arbete”. 😯

Denna lärare är en av mina egna favoriter i vanliga fall, för han är en av få som faktiskt uppskattar kritiskt tänkande och ifrågasättande. Alltså, han  uppskattar det på riktigt, inte bara som andra som kör stilen: ”ifrågasätt gärna, men räkna med sänkt betyg i så fall”. Jag gissar att han försökte vara lite rolig och liva upp stämningen lite med detta galna uttalande och  på sätt och vis lyckades han! Halva klassen började vrida obekvämt på sig, en annan fjärdedel av klassen blev stum och bara stirrade med tappad haka av chocken och den sista fjärdedelen skrattade. Jag var i den sista fjärdedelen och jag skrattade inte för att det var en komiskt påstående, utan för det absurda i att en människa som studerat arbetslivet och diskriminering och andra svåra frågor i hela sitt liv inte lärt sig mer! Nog väckte han oss alla minsann och situationen i klassrummet blev så skev att det inte gick att göra annat än att garva åt eländet!

Det är inte ett dugg konstigt att akademiska forskare anses svara långsamt på samhällets utveckling, när ingen tillrättavisar dem. Forskare umgås med andra forskare som antagligen inte reagerar på deras skeva världsuppfattning och vi elever säger inte heller så himla mycket av diverse olika anledningar. Så de fortsätts hålla på som de gör, forskarna.De kan gå runt och känna sig fullkomliga och ändå göra dessa dundertabbar!

Nu är jag egentligen inte alls någon förespråkare för politisk korrekthet, jag tycker snarare att det begränsar en hel del av våra samhälleliga diskussioner när vi inte får uttrycka oss som vi vill eller med de uttryck vi vill. Jag tycker oftast att det är uppfriskande att diskutera med människor som går utanför ramen för vad som politiskt korrekt, men uppenbarligen har även jag en gräns.

2 kommentarer leave one →
  1. 2009 Okt 07 18:02

    haha, jag hörde också till den där delen som skrattade. skratt i nåt slags chocktillstånd och typ ”vänta, vad händer nu? ska han kommentera det han just sa eller ska han bara gå vidare? jag tror jag skrattar så länge.” 🙂

    • 2009 Okt 07 21:04

      Hahaha! Jag vet! Det var helt galet. Jag trodde åtminstone han skulle blinka till eller nånting för att visa att han faktiskt skojade. Men, nej… Jag sitter fortfarande och flinar lite när jag tänker på det hela. Fortfarande i chock tror jag. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: