Hoppa till innehåll

Flodhästar

2009 Sep 05
tags:

Tidigare idag var jag inne på Fröken Å:s blogg och läste lite. Denna blogg har jag följt under en längre tid, jag tror till och med att det var en av de första ADHD-relaterade bloggar jag började läsa regelbundet. Under sommaren har jag varit dålig på allt som har med regelbundenhet att göra så nu var det längesen jag läste den sist.  Hur eller hur så ramlade jag över det här inlägget som Fröken Å skrev för några dagar sen. Jag kommenterade vilket är ganska ovanligt för att vara jag och när jag senare läste hennes svar på min kommentar blev jag först lite paff. Jösses vilket långt svar till mitt korta skitsnack…

Sen läste jag min kommentar och insåg – med fasa – att tonen i min kommentaren var en aning mässande och besserwisseraktig. KLUMPEDUNS! Vart kom den tonen ifrån? Den var inte det jag ville få fram i min kommentar egentligen men när jag läser den i efterhand ser jag klart att den kan misstolkas eftersom jag är klumpig som 100 flodhästar när jag försöker vara finkänslig som en katts morrhår…

Det här är ett dilemma för mig som poppar upp allt oftare känns det som. Mina flodhästar tar över och jag märker ingenting förrän det är för sent. Jag tyckte förr att jag var en social virtuos, att jag kunde klara av alla delikata sociala situationer med glans. Jag tyckte verkligen att jag kunde ta alla typer av människor och hantera och vända konflikter, yadda, yadda, yadda… Men nej, så är det inte!

Förr var jag väldigt mån om att vara omtyckt. Att någon tyckte illa om mig var det värsta som kunde hända mig. Jag fick ångest och blev stressad över att vara en av de bortvalda. Nu är jag mer: ”ta mig om ni vill, vill ni inte så gå nån annanstans så jag slipper se er!” Arrogant så det förslår, vilket är lite komiskt eftersom arrogans är något av det värsta jag vet hos andra…

Jag har också märkt att det är 100 gånger enklare för mig att vara hård och kall än medkännande och varm.  Förr var jag mycket mer förstående mot andra och trodde alltid gott om andras intentioner. Idag är jag precis tvärtom. Jag räknar med att bli besviken på folk och jag försöker räkna ut andras alternativa agenda. Det är inte en vändning jag trivs med hos mig själv. Men som sagt, det har blivit enklare att leva mitt liv så.

Hur eller hur, jag gissar att jag måste leva med mina flodhästar så länge jag har adhd. Det är väl bara att acceptera att finkänsligheten inte är något jag bemästrar. Förhoppningsvis finns det även användning för detta flodhäst-beteende någonstans och nu ska jag alltså bara hitta var detta någonstans är beläget…

3 kommentarer leave one →
  1. 2009 Sep 07 21:45

    Ha, det är lugnt. Jag tog bara åt mig för det kändes som att jag var världens elakaste som hatade tjockisar, typ. Så är det INTE. 🙂

  2. 2009 Sep 17 20:34

    Känner så totalt igen mig! Vi kan låta våra flodhästar beta på en äng någonstans :-).

    Speciellt det där om att tro att man är duktig på att ta människor osv när det faktiskt är tvärtom många gånger…skit vad surt…

    Jaja, som du säger man får hitta ett sätt att leva som fungerar!

    Kram

    • 2009 Sep 18 17:07

      Haha! Jag gillar din idé om att låta flodhästarna beta på en äng. Tänk om vi bara kunde lämna dem där sen. Slippa dem för evigt. Underbar tanke! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: