Klantigt

Jag tror jag har klantat mig. Jag skrev ett mail till en kompis för några dagar sen som sår här i efterhand känns väldigt förmätet och … jag vet inte… FEL.

Den här kompisen är en sån typ av person som alltid funnits där för mig, som alltid tagit sig tid för mig och mina funderingar. Nu är det hon som sitter i en svår sits och mitt försök att muntra upp/trösta/visa på att det med tiden bli bättre gick nog totalt åt pipsvängen. Nu sitter jag här med en klump i magen och en känsla av att klantighet. Jag skäms till tusen och vet inte riktigt hur jag ska reda ut det här eller OM jag ska reda ut det. Kanske är det bästa att bara låta det vara som det är?

Min kompis brukar svara på mail ganska snabbt men nu har jag inte fått svar på flera dagar. Det kan mycket väl vara så att hon varit upptagen med annat. I min värld är hon dock inte upptagen utan trött på mitt mässande och vill inte svara mig för då finns risken att hon får än mer mässande tillbaka.

Kanske är detta bara ytterligare ett sätt för mig att slippa fokusera på mitt tentaplugg som jag borde hålla på med just nu? Jag har så lätt för att hitta på miljoner andra saker att fokusera på. Allt från städning och disk till sociala relationer.

Kanske känner jag mig bara sårbar för att jag skrev ett brev från hjärtat istället för från hjärnan?Att jag öppnat mig för mycket och släppt ut mer info än vad någon egentligen vill ha?

Usch… klumpen i magen växer och växer…