Ett stycke adhd-hjärna, tack!

Eller nej förresten, jag har ju redan en…!

I helgen åt vi middag med MrsM och hon hade även med sig vin till maten. Vi är som sagt nyinflyttade så grejer stod högt och lågt men vi hade i alla fall lyckats åstadkomma en matplats – eller något som liknade en sådan. När vi hade ätit färdigt satt MrsM och jag kvar och pratade medan mannen fortsatte med att skruva ihop våra möbler.

Jag sa ganska snart ”Behöver du hjälp – Ring Poolia!” Efter ännu en stund frågade jag i mer allvarlig ton ”Vill du hjälp?” Mannen svarade ”Nej, det är lugnt, sitt du, jag är bara rastlös”. Efter ytterligare en stund frågade jag igen : ”Är det säkert att du klarar dig, vill du ha hjälp?” MrsM började genast prata om hur det är typiskt kvinnligt att inte kunna se andra jobba utan att få dåligt samvete. Det stämmer säkert men i mitt fall handlade det inte längre om dåligt samvete, utan snarare en allt minskande impulskontroll pga av trötthet i kombination med vin. Men det sa jag inte, det kändes bättre för mitt ego att MrsM och mannen trodde att jag var en osjälvisk och ljuv kvinna! 😉

Efter detta satt jag i alla fall i lugn och ro och pratade med MrsM om ditten och datten – är det någon som kan prata så är det MrsM.  Hon har alltid retats med mig för att jag pratade så mycket som barn. Hon är värre, men det förstår hon inte. (Hon pratar så där omständigt – många ord men väldigt lite information, om ni förstår vad jag menar. Har jag ingen press så kan jag lyssna på henne länge, men i stressat läge vill jag ibland skrika – KOM TILL SAKEN!!!)

Långt senare tittade jag över på vad mannen höll på med och han skruvade möbler. Rent instinktivt frågade jag: ”Behöver du hjälp?” Jag kände direkt att den frågan inte kom för första gången från mig, men jag hade inte koll på hur många gånger jag ställt frågan tidigare. Det hade så klart MrsM och mannen! Vilket liv i luckan det blev av alla frågor, skratt och retsticke-fasoner!! Men vad sjutton – jag bjuder på det! 😀

Där ser ni hur adhd-hjärnan fungerar i ett nötskal. Den är som en popcorn-maskin. Tankar dyker upp som om det var första gången – hela tiden! I nyktert tillstånd har jag ju ett minne som säger STOPP det där har du tänkt, gjort eller sagt nyss, men tydligen inte i onyktert tillstånd. Inte undra på att jag brukar få frågan om jag är blond på fester…. 😛