Hoppa till innehåll

Ett stycke adhd-hjärna, tack!

2009 Maj 11
tags:

Eller nej förresten, jag har ju redan en…!

I helgen åt vi middag med MrsM och hon hade även med sig vin till maten. Vi är som sagt nyinflyttade så grejer stod högt och lågt men vi hade i alla fall lyckats åstadkomma en matplats – eller något som liknade en sådan. När vi hade ätit färdigt satt MrsM och jag kvar och pratade medan mannen fortsatte med att skruva ihop våra möbler.

Jag sa ganska snart ”Behöver du hjälp – Ring Poolia!” Efter ännu en stund frågade jag i mer allvarlig ton ”Vill du hjälp?” Mannen svarade ”Nej, det är lugnt, sitt du, jag är bara rastlös”. Efter ytterligare en stund frågade jag igen : ”Är det säkert att du klarar dig, vill du ha hjälp?” MrsM började genast prata om hur det är typiskt kvinnligt att inte kunna se andra jobba utan att få dåligt samvete. Det stämmer säkert men i mitt fall handlade det inte längre om dåligt samvete, utan snarare en allt minskande impulskontroll pga av trötthet i kombination med vin. Men det sa jag inte, det kändes bättre för mitt ego att MrsM och mannen trodde att jag var en osjälvisk och ljuv kvinna! 😉

Efter detta satt jag i alla fall i lugn och ro och pratade med MrsM om ditten och datten – är det någon som kan prata så är det MrsM.  Hon har alltid retats med mig för att jag pratade så mycket som barn. Hon är värre, men det förstår hon inte. (Hon pratar så där omständigt – många ord men väldigt lite information, om ni förstår vad jag menar. Har jag ingen press så kan jag lyssna på henne länge, men i stressat läge vill jag ibland skrika – KOM TILL SAKEN!!!)

Långt senare tittade jag över på vad mannen höll på med och han skruvade möbler. Rent instinktivt frågade jag: ”Behöver du hjälp?” Jag kände direkt att den frågan inte kom för första gången från mig, men jag hade inte koll på hur många gånger jag ställt frågan tidigare. Det hade så klart MrsM och mannen! Vilket liv i luckan det blev av alla frågor, skratt och retsticke-fasoner!! Men vad sjutton – jag bjuder på det! 😀

Där ser ni hur adhd-hjärnan fungerar i ett nötskal. Den är som en popcorn-maskin. Tankar dyker upp som om det var första gången – hela tiden! I nyktert tillstånd har jag ju ett minne som säger STOPP det där har du tänkt, gjort eller sagt nyss, men tydligen inte i onyktert tillstånd. Inte undra på att jag brukar få frågan om jag är blond på fester…. 😛

2 kommentarer leave one →
  1. 2009 Maj 11 11:17

    Tack för att du gav mig ett gott skratt nu innan jag ska iväg på min skitundersökning.
    Jag är glad jag inte dricker längre för herre jösses vad jag gick på då. Ingen hjärna alls. Och att läsa din beskrivning fick mig att minnas.
    Det jävligaste för mig är att jag är/var blond! Där under någonstans.

  2. 2009 Maj 11 12:08

    Jag dricker inte alkohol eftersom jag får ADHD av det. Jo okey då, kanske ett par öl om året. Och så GLÖGG till jul förstås, med pepparkakor och mögelost – fast nu var det inte det jag skulle säga.

    Jag gör precis likadant som du. Frågar på impuls eftersom jag biter mig i tungan en promillesek försent ! Inte det att jag frågar om folk behöver hjälp, för jag måste uppfatta situationen som att den är akut först.. en barnvagn som ensam är svår att få upp på bussen etc. Näe, jag frågar om igen om sånt jag nyss frågat (eftersom svaret förmodligen inte hamnade i rätt fack första gången) Det retar mig som attan att jag gör detta, men det är ingenting mot vad det retar andra.. *suck* Och jag kan fråga samma fråga flera dar i rad ochså, och minnas svaret samtidigt. Hå hå ja ja.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: