Risk för att flytt var en dålig idé
Hmmm….
Pratade just med mannen i telefonen (han befinner sig som sagt i Byhålan). Rättare sagt försökte jag prata med mannen. Det har jag försökt med hela dagen. Han har inte tid. Jag har inte tid när han ringer heller, men nu var det inte det jag skulle skriva om, utan fenomenet ”ihopgaddning”.
Ni vet hur vissa familjer håller ihop i vått och torrt? Hur de står upp för varandra och tar varandras parti vare sig det verkar vettigt eller inte? Sån är inte min familj. Mannen, Kosmos och MrsM har ”bondat” nu när mannen har bott där nere ”själv” i en månad. Egentligen tycker jag att det är kanonbra, jag har nästan skämts över hur min familj inte har försökt lära känna honom tidigare. Nu har det dock gått över styr!
När jag nyligen försökte prata med mannen satt han och åt mat med MrsM. Han hade högtalarfunktionen på för att kunna äta samtidigt som han pratade med mig. Han har i och för sig alltid högtalarfunktionen på och jag hatar det oerhört – men han vägrar ge sig på den punkten… I alla fall så kom lite diskussioner upp och huruvida vissa saker skulle lösas och på vilket sätt. Vems parti tar MrsM? Jo, mannens så klart. Det här börjar likna mitt förra förhållande ”all over again”.
Jag är ju, som ALLA vet, ”lite känslig” och ”lite hetsig”… I alla fall om jag ska tro MrsM…
Jag kommer inte få en lugn stund där nere. Jag kommer inte kunna vara som jag är. Jag kommer inte kunna andas!
Vad har jag gett mig in på? 😯
Annorlunda 
Kan ju bli ett dilemma.
Bäst sätta klara tydliga gränser kanske? Svårt läge.
Hoppas det inte blir jobbigt utan att ni finner frid där.
Ja, det lät inte bra! Hoppas mannen i ditt liv läser ditt inlägg så kanske han får sig en tankeställare! Du kommer visst att kunna vara dig själv, så fort du bestämt dig för hur du vill ha det med dina närmaste, när du väl är på plats, och det är bara för mannen att gilla läget. Och det tror jag han gör också, har läst en del kloka kommentarer från honom här på din blogg. Däremot har mammor tamejtusan så svårt att se en för den en är, de ska gärna ha både makt och kontroll i ens liv. Inte alla givetvis, men gode många. Jag är själv en sån mamma tyvärr, och jag får jobba så in i hel…. på det, vill inte stöta bort mina ”ungar”.
Usch vad jag nu bryr mig, du får ha överseende. 🙂
Lycka till!
Tack för uppmuntrande ord från er båda! Det behöver jag eftersom jag har så svårt att uttrycka mina behov på ett lugnt och sansat sätt. Det blir ofta en fräsig och arrogant variant av det jag hade tänkt säga snällt och mjukt – om ni förstår vad jag menar… Men jag ska verkligen försöka vara mig själv och stå upp för det jag kan och vill! 🙂