Plötsligt kommer orken

(Bilden lånades från http://www.geocities.com)

Orken kom till mig idag. Orken som i att orka ta tag i saker jag skjutit upp i flera veckor nu – en del saker har jag skjutit upp i flera månader till och med.  Under de där tiderna när orken inte är på besök skjuter jag upp allt från att vattna blommorna till att rensa avloppet, allt från att dammsuga till att ta en dusch. Inget blir gjort och då menar jag inget (ok, jag skjuter inte upp duschandet i flera månader, urrk). Måste jag i de här skjuta-upp-allt-perioderna ändå göra något som att tex plugga till en tenta blir jag totalt sönderstressad och slutligen knäckt.

I går knäcktes jag. Det jag skrev i bloggen var ganska neutralt i jämförelse med hur jag verkligen mådde. Kunde inte ens se mig själv i spegeln utan att börja gråta över att jag själv är/var/kände mig så hopplös, obildbar och värdelös. Samtidigt VET jag att det jag upplever inte är sant. Samtidigt VET jag att upplevelsen kommer gå över. Samtidigt VET jag att det inte är sista gången livet kommer te sig så där. Allt det där tillsammans gör mig totalt förvirrad och handlingsförlamad. Men det var igår.

Idag kom orken. Idag har jag dammat, dammsugit, torkat golvet, vattnat blommorna, socialiserat med vänner, ätit lunch(!), plockat undan alla kläder som låg över hela lägenheten, torkat skåpluckorna i köket, DUSCHAT och snart ska jag laga middag åt vänner som kommer över till kvällningen. Jag är inte bitter, jag är inte irriterad, jag är inte trött, jag känner mig inte försmådd. Jag är bara nöjd. Nöjd är en känsla jag inte upplever allt för ofta men jag gillar den verkligen!

Jag är bara så förundrad över hur livet kan te sig så totalt olika från en dag till en annan. Ingenting har förändrats, vare sig till det bättre eller sämre, ändå finns inte en susning av gårdagens depp kvar…

Jaja, jag tänker inte sönderanalysera varför jag mår bra. Jag tänker bara MÅ BRA. 🙂