Tung dag
Idag känns inget enkelt.
Ångesten är och hälsar på, den har hållit mig vaken inatt. Det är så mycket som behöver bli gjort och så lite som faktiskt blir gjort. Det ger mig ännu mera ångest.
Jag har en tenta om ett par veckor. En tenta som jag verkligen inte förberett mig på. Jag har skjutit på det och skjutit på det och skjutit på det. För jag har varit så himla skoltrött den här vintern. Nu känner jag dock att studie-inspirationen börjar smyga sig tillbaka, men med tanke på vilket studietempo jag måste ha fram till tentan så gissar jag att jag kommer bli less rätt snart igen… Fördelen med adhd är att jag inte tänker i gamla banor, ofta hittar jag mer effektiva sätt att lära mig det jag behöver, så jag hoppas att det kommer funka även denna gången. Men ångesten över ett misslyckande kvarstår fram tills resultatet på tentan kommer.
MrP är på väg in i personlig konkurs. Idag ska han betala en stor skatteskuld och sen är hans pengar slut. Min förr så ekonomiskt begåvade MrP är pga Parkinsons jävla sjukdom in i personlig konkurs. Hans vänner har utnyttjat honom, hans ex har lurat av honom en massa pengar och nu är det tänkt att jag ska hjälpa honom få ordning på ekonomin. Hur fan ska det gå till? Ångesten växer som ogräs. Jag har försökt hålla ångesten i chack genom att ansöka om god man för hans räkning, men ansökan tar tid. Ångest och väntan jobbar inte bra ihop.
Vi, jag och Mannen, ska flytta tillbaka till Byhålan. Mannen har fått jobb där med bra förmåner som vi inte kunde tacka nej till. Han börjar där inom en väldigt snar framtid, flyttlasset går några veckor efter det. Själv har jag skola kvar i 1 år till. På något sätt ska jag få det att funka att flänga 50 mil fram och tillbaka i ett år och samtidigt klara tentorna.
Jag vill verkligen klara allt detta. Jag vill vara stark, finnas till hands och hjälpa andra. Jag vill flytta till Byhålan – inte bara för att hjälpa MrP, utan för att jag tror att jag och Mannen på lång sikt kan få ett behagligare liv där. Men allvarligt, jag har ingen aning om hur jag ska lyckas få allt det här att klaffa innan det får mig att krascha…
Oj, flytt så snabbt. Till en byhåla också! Fan vad SKÖNT.
Hihi, ja, faktiskt.
Har kommit på mig själv med att vara lite less på anonymiteten och hetsen i storstan. Vilket i och för sig är rätt komiskt eftersom det var just därför jag flyttade hit – bägge gångerna! 😯
törs man fråga – flytt nedåt eller uppåt? Gissar på det förstnämnda.
Helt rätt gissat! 🙂
…funkar det att hålla blicken närmare skorna än horisonten?? 🙂