Känner mig lite ensam
Mannen har åkt till sina föräldrar. Jag skulle ha följt med men har en förkylning/bihåleinflammation på gång, så jag bestämde precis innan vi skulle åka att jag inte skulle följa med. Vill ju inte smitta ner svärföräldrarna heller!!
Jag var lite hurtig ett tag idag och kom igång med tentapluggandet. Då var det helt ok att vara ensam, för då gjorde jag något vettigt som antagligen inte skulle blivit gjort om mannen var hemma.
Nu sitter jag däremot och tittar på TV. Själv i soffan. Och sjuk. Och haft en dålig dag. (Lite bra med i och för sig, men det passar inte in i mitt tycka-synd-om-mig-själv-tema för kvällen…) Ingen som stryker mig över kinden eller fixar kaffe. Ingen som pussar på mig och får mig att le.
Nä, här finns bara jag och min dumma pissa-i-gäst-sängen-katt. Inget att ha, inte någon av oss!
Du finns ständigt hos mig älskling! Du är mitt allt.
Åh, vad gott! Såna underbara ord från Mannen.
Oh shit, jag blir alldeles knäsvag och så varm i hjärtat.
Undrar så om det finns en sådan till mig med!
Och du är JÄTTE mycket att ha.
Jag är så glad du finns här. Du hjälper mig.
Massa kramar