8 fakta om mig själv

Frk F utmanar och vill att jag ska skriva 8 fakta om mig själv.

Så här går det till:
Bloggaren skriver 8 fakta/(o)vanor om sig själv.
Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/ (o)vanor.
I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar

1. Jag slutade röka för massvis av år sen, men i själ och hjärta kommer jag alltid att vara en rökare. Jag saknar att kunna ta en cigg då och då, jag  gillar rökluft (ute i friska luften – inte inomhus), jag kan vissa dagar lätt ge bort min vänstra hand (jag är högerhänt och höger hand måste jag ha kvar för att hålla i ciggen…;-) ) för en cigg… Men jag har slutat röka trots allt och fuskar väldigt sällan! Faktiskt!

2. Jag dricker alkohol på ett väldigt underligt sätt. Det ska vara antingen hur mycket som helst och snabbt eller inget alls. Europé-drickandet är inget för mig. Av två glas vin blir jag bara trött och hängig och får halsbränna. En riktigt kalasfylla däremot är vad jag behöver ibland för att stänga av min stackars överhettade hjärna. Nu blir nog många oroliga här- jag hör hur det låter – men till mitt försvar kan tilläggas att jag har såna här kalasfyllor väldigt sällan. Jag gissar att det är ca 3 månader sen jag hade en sist. Så man kan också säga att jag är nykterist-periodare…

3. Jag tycker att livet i allmänhet är rätt överreklamerat. Nej jag vill inte ta livet av mig! Ni behöver inte vara oroliga för mitt välmående. Jag ycker bara inte att det är så där fantastiskt som vissa andra verkar tycka. Jag studerar tillsammans med människor som är 21 (+/- 2 år). De har en helt annan livsåskådning än jag och jag känner mig mer gammal än jag verkligen är, när jag är tillsammans med dem, just för att jag inte ser tjusningen med livet på det sätt som de gör. Livet är! Inget mer, inget mindre.

4. Jag har drömt sanndrömmar, mest i tonåren. Det komiska är att de drömmar som känts som sanndrömmar då jag vaknat har inte varit det, medan drömmar som jag knappt laggt märke till blev de som hände i verkligheten. Mina sanndrömmar gick ut på att leda mig genom situationer som skulle kunnat bli pinsamma, men genom att ha drömt mig genom situationen först kunde jag göra ”rätt” i verkligheten. Lite som att ha genrep på livet. Som sagt, detta hände ofta i 17-23 års ålder, nu är de borta.

5. Jag går upp i vikt. Hela tiden. Jag får höra att jag inte ser stor ut, men mina klädstorlekar och vikten på vågen säger annat. Jag antar att jag ska vara tacksam att det är väl portionerat över kroppen, men samtidigt är det just det faktum som gör att jag inte orkar göra något åt det. Jag äter inte särskilt onyttigt – faktiskt – men har inga som helst rutiner. Äter när jag är så hungrig att jag måste eller när det rent praktiskt måste ske (kanske ska vara borta hela kvällen och då äter jag innan jag går, i förebyggande syfte, utan att egentligen vara hungrig).

6. Jag älskar bra TV-serier. En timmes avsnitt är gränsen för vad mitt uppmärksamhetsspann klarar av. Förr kunde jag njuta av en bra film, ju längre desto bättre, men idag kan jag inte. Jag klarar en halv film max! Sen måste jag ta en paus. Alltså är det bättre för mig med TV-serier och nu finns så många fantastiskt bra sådana, till min förtjusning! 😀

7. Jag ljuger.  Framförallt när jag känner mig ansatt. Lögner är lättare för mig än sanningen. I alla fall i frågor som berör mig själv. (Jag har såklart restriktioner, det finns människor jag absolut inte ljuger för!) Om sanningen riskerar att visa en bit av mig som jag inte är redo att visa så ljuger jag ihop nån historia på 5 röda millisekunder. Lätt som en plätt, tror jag, fast samtidigt har jag en övertygelse om att det lyser igenom mitt ansikte att jag ljuger, men att den andre låter mig komma undan med det. Då kommer skammen och självföraktet. (Jag ljuger inte i bloggen dock, här är jag anonym så här finns inte mycket att försvara eller dölja.) Min MrP har samma tendens. När det gäller honom tycker jag att det är en usel egenskap, när det gäller mig så… tja, det är väl ok? Värre egenskaper finns väl? Eller?

8. Jag ogillar att ha adhd. Förut hade jag en känsla av att vara ufo men kunde på något sätt säga åt mig själv att jag bara var överkänslig och på så sätt släppa det ett tag. Nu är jag fast i känslan av UFO-skap. Kan inte snacka bort det längre.

Det var 8 fakta eller nåt om mig själv. De som känner för det får gärna utlämna sig själv. 😉 Jag skulle gärna vilja läsa vad VilketDravel, AtDeHyDi, ADD-Anna, Judith och Tristess har att säga i frågan.