Om Metro och ”Diagnos: Adhd”

Sorry människor, men jag måste spräcka mitt eget löfte om att inte hinna skriva i bloggen just nu.

Läste Metros artikel ”Diagnos Adhd” och kände irritationen växa. Min man pendlar och läste den på tåget, hörde av sig till mig och sa att artikeln var intressant. Med en sån beskrivning på en artikel (från honom) förväntar jag mig åtminstone lite djup, lite analyserande och en genomtänkt text. Här fick jag inte något av det. Vad den här artikeln egentligen går ut på är att säga ”Titta på mig, jag är så cool, jag har ADHD!” alternativt ”Ni som mobbade mig i skolan kan ta er i röven för jag har samma funktionshinder som en massa coola människor och därför är jag också cool!” Inget av alternativen impar på mig och adhd är framförallt så långt ifrån coolhet som man kan komma. När sjutton ska det komma fram?

Visst, det är najs att få diagnosen. Det är jätteskönt till och med. Ett tag. Det är skönt att veta att det finns en anledning till att jag känt mig som ett UFO hela livet, att jag hamnar i deppiga tillstånd med jämna mellanrum, att min hjärna inte kan fokusera nog länge för att implementera alla mina fantastiska idéer och att min taskiga sociala förmåga förhoppningsvis beror på 4 bokstäver. Japp. Gott. Härligt.  Man lever på ett tag, kanske ett halvår, i tron att nu är allt ordnat. Jag har fått ett namn på vad som är problemet. Nu är allt löst och mitt liv kommer bli såååå bra nu – tralala!

Men nej.

Problematiken finns kvar, fast jag fick ett papper med mig hem från någon läkare där det står ADHD. Känslan av utanförskap och konstighet kommer följa med mig hela livet, min hjärna kommer fortsätta spotta ur sig briljanta ideer som det aldrig blir något av vilket ger en känsla av lathet (jag får aldrig någonting gjort) och min sociala förmåga vet jag att jag kan jobba med och bli bättre på. Trots min diagnos är jag fortfarande ett UFO i denna världen. Trots min diagnos kommer jag att ramla ner i ”svarta hål” som det beskrivs i artikeln. Jag kommer arbeta sönder mig om och om igen. Jag kommer fortsätta ”tänka fel” i jämförelse med majoriteten.

Med detta inte sagt att jag inte tycker det är bra att det skrivs om ämnet. Jag tycker att det är kanonbra att adhd uppmärksammas och avdramatiseras. Att det får plats i media överhuvudtaget är SUPERBT! Jag skulle dock önska nyanser. Men Metro kanske är fel forum för det.