Hylte

Jag skäms nästan för att erkänna det, men jag läser den enormt pålitliga tidningen Aftonbladet på internet flera gånger om dagen. Eller läser var väl att ta i, jag har ju trots allt ADHD, jag kollar in rubriker och bilder! 😀

Idag fastnade mitt intresse för den här rubriken:
Kd-politiker: ”Sluta med chips och godis – så får ni råd med mat”

Svenska folket är så finkänsliga nu för tiden. Minsta lilla stöt från en annan individ och vi flyger i taket. Vi kan inte hantera motgångar, att andra inte tycker som vi och vi kräver ständigt att regler och förordningar ska ändras ”bara för mig/mina barn/mina nära/etc”. Vem kom på den iden? Visst, bra med regler – svenskar gillar ju regler också – bara dessa regler inte kommer att göra livet besvärligt för ”MIG” då ska de genast tas bort!

Vi tar oss själva på för stort allvar – det är min slutsats.  Här försöker Hylte sätta igång en debatt med att vara lite ”pain-in-the-ass”-dryg och det enda föräldrarna säger är ”hur vågar han!”. Kom med något vettigt motsvar, för sjutton! Sitt inte där och tyck synd om er själva och sluta framförallt upp med att förvänta er att andra ska ta hand om er egna jävla ungar… eh, älskade barn menar jag.

Jag blir så trött på den här ”jag,mig, mitt, mina rättigheter”-ideologin som råder nu. Vi är en del av ett samhälle och visst vi har rättigheter – MASSOR faktiskt – men vi har även en hel DRÖS med SKYLDIGHETER också. Dessa pratas det väldigt tyst om. ”Va?! Ska jag ta ansvar för mig och mitt och mina?! Det trodde ju jag att staten och alla myndigheter skulle göra? Jag trodde ju att det enda jag behövde göra var att kläcka ut dom ur livmodern!”

Ok, jag raljerar. Jag vet. Det är jag något av en expert på. Men det är rätt kul också, att raljera. För det sätter igång massor av försvarsmekanismer hos andra. Särskilt hos de där som tar sig själv och de sina på lite för mycket blodigt allvar… 😉