Måndagsångest

Helgerna tar slut alldeles för fort.

Det är mysigt med helger för mannen är hemma då och vi försöker umgås så mycket vi kan. I veckorna är han mest som en urvriden disktrasa. En väldigt söt disktrasa i och för sig, men ändå. På helgerna tar vi det mest lugnt, det känns nästan som att vi är i en egen bubbla och att omvärlden inte finns, eller att problem inte finns.

Sen kommer måndagen.

Allt ramlar över mig igen.

Visst, det har sina fördelar med att ha lägenhteten för mig själv. Men samtidigt ger det plats för hjärnspöken och oro. Det är inte så att jag inte klarar mig utan mannen. Det är inte det jag säger. Jag är inget litet våp som tror att världen går under utan honom. Men min värld är så mycket roligare när den delas med honom.  Så är det.