Mobiltelefoner

I somras köpte jag en mobiltelefon som jag efter ett par veckor verkligen inte trivdes med.  På vanligt adhd-manér köpte jag ett för mig nytt märke (Nokia 6220), jag tänkte att det kunde vara kul att lära mig ett nytt märkes upplägg. Det var det inte…

Därför sålde jag den ganska snabbt och köpte en ungefär likvärdig telefon i det märke jag visste att jag gillat förut (SonyEricsson G900). Det är den telefonen jag använder idag. Den verkade kanonbra på pappret, jag ville nämligen ha en telefon som kan allt! Då adhd gör mig förvirrad ville jag ha en bra kalender, bra mail-funktion, kunna svara i telefon utan att sms:et man just skriver försvinner och gärna också en bra kamera. Allt detta har min telefon – men ändå suger den.

Eftersom jag är fattig student har jag ju inte råd att betala en mobiltelefon kontant utan har tecknat upp mig på ett mobilabonnemang på 24 månader för en telefon som jag inte trivs med.

Idag flyttade jag över mitt simkort till min gamla telefon som jag hade innan mina galna adhd-påverkade mobilköp och känner mig rätt nöjd med den. Så här i efterhand förstår jag inte alls min ”måste-ha-en-ny-mobil”-hets från sommaren. Den jag hade var bra nog då! Så här sitter jag alltså uppbunden på ett dåligt mobilabonnemang med en dålig mobiltelefon som jag egentligen inte alls behöver. Allt på grund av min adhd gör det omöjligt för mig att ta klara och välgenomtänkta beslut. Visst, tänkte gjorde jag innan jag handlade, men jag tänkte inte rätt!

Behöver jag ens tillägga att jag vill ha en ny mobiltelefon?