O-fas

Gnaget i själen är fortfarande kvar… Blir inte av med det riktigt. Har till och med börjat träna för jag trodde att det kunde vara överskottsenergi eller rastlöshet. Men det verkar inte så. Något är fel. Något stämmer inte i mitt känsloliv men jag kan inte komma på vad det är. Antaligen är det bara vanlig otålighet. Den brukar strula med min hjärna emellanåt.

Jag är otålig över att skolan ”aldrig” tar slut, att mitt liv på sätt och vis är på paus. Jag trodde verkligen att jag skulle ha hus och barn och hela paketet i den här åldern. Tanken på att det antagligen kommer ta 3 år till innan vi kommer igång med den biten stressar mig oerhört. Samtidigt är jag kluven när det gäller många saker som hör ihop med den bilden. Jag vet inte vart jag vill bo, vet inte ens i vilket land! Jag vet inte om jag är kapabel till att ta hand om barn, jag har alltid drömt om att göra karriär – hur får jag ihop det med familjebildandet när jag inte vill att mina barn ska fostras av dagis eller liknande? Min arbetsmarknad är i störst i Stockholm, jag kommer aldrig ha råd att köpa hus i Stockholm, knappt ens en lägenhet. Alltså blir det pendling och vara borta hemifrån 12 timmar om dagen. Var får barn plats i den bilden?

Jag känner mig så totalt i ofas i livet.