Jag är egentligen jättetrött…

… men jag måste bara skriva om min värsta dag på länge!

Min värsta dag började egentligen igår redan, då min chefinna/BC ringde och berättade att en annan chef som jag inte klara av så bra skulle dyka upp på jobbet idag. ”Briiliant!” tänkte jag och dagen var på så sätt redan förstörd innan den ens börjat.

Sen skulle jag försöka sova, men då kom ångesten och sa: ”Hej, vad gör du? Sova? Nej inte nu, du kan gott vänta några timmar!” Så jag låg där och vred och vände på mig tills jag kom på vad som besvärade mig. Jag skulle åka till hemstan snart och hela mitt väsen ville inte, vilket är rätt komiskt för när jag kom på iden ville jag det jättemycket. Så upp mitt inatten och maila min älskade mamma och förklara varför allt kändes så jobbigt och svårt och omöjligt, sen sms:a stackars mamma mitt i natten om att hon fått mail som hon borde läsa snart… Trodde inte hon skulle läsa det då, mitt i natten, men 45 minuter senare fick jag ett sms från mamma om att jag hade fått ett svar på mailen.

Alltså, upp igen, ännu mer mitt i natten, läsa mailet som sa att jag inte behövde känna att jag måste åka till henne, vi kunde ses en annan helg. Så lätt och ändå så svårt!

Nu var kl 02.00 och jag somnade som en bebis! Aaaaaah!

Zzzzzzzzzzzzzz…

Mannens klocka ringer klockan jättetidigt på morgonen och det är dags för honom att gå upp, inte för mig! Men min hjärna fattar inte det, så jag ligger vaken och försöker begrava mig i kuddar och täcken för att få sova. Nähänä, brandlarmet går igång för Mannen rostar bröd, lite väl hårt om du frågar mig.

Ger upp, går upp och lullar lite här och lite där. Tiden går och det är dags att gå till jobbet där den jobbiga chefen är. Han är där nästan hela dagen och jag får ingen lunch, luncher är överflödiga enligt honom. Han gillar inte mig och jag vet det. Jag gillar inte honom och jag tror att han förstår det med, men det gör honom inget för han vill att jag ska sluta, bland annat för att jag är innehavare av kvinnligt kön.

Den dryga chefen var där idag för att hålla intervjuer, dags för nyanställningar igen, och av alla intervju-offer fanns inte en enda av kvinnligt kön – det säger väl allt? Att jag fick jobbet berodde på Chefinnan, hon ville ha en tjejkompis på jobbet. Tack för det, chefinnan! (Eller inte…)

Den dryga lämnade till slut stället och lämnade mig med en galning till medarbetare som skulle kunna sälja en död häst till en travtränare. Japp, han är jätteduktigt säljare, men ledarskap (vilket är på väg att bli hans nya jobbroll) suger han på. Han skiter i kunder han tror inte kommer handla så mycket och när han väl fått en kund på kroken står han med den kunden i timmar! Vad får jag göra då? Jo, jobba dubbelt så snabbt, så klart, jag gör allt dubbelt men får sämre siffror för jag hinner inte göra lika genomtänkta deals, för jag har inte tid – han tar all tid!! När det väl är dags för mig att gå hem vägrar han släppa iväg mig. Man skulle nästan kunna tro att han är lite kär i mig som vill hålla kvar mig till varje pris…

Jaja, sur som ätticka lyckas jag slutligen smita från jobbet. Jag ringer chefinnan och säger att jag inte tänker jobba med dödahästensäljaren mer. Han är galen, ego och otrevlig. Får då reda på att ingen annan vill jobba med honom heller och vips! mår jag så mycket bättre! 😀