Hoppa till innehåll

Ledsen-dag idag

2008 Nov 14

Jag vet inte varför. Är inte låg egentligen, ändå kommer tårarna emellanåt. Kanske är det pressen med sjuka MrP, ensamma MrsM och Kosmos som inte är engagerad i att hjälpa dem alls så att all skit landar på mig.

Jag får för mig att jag har så mycket högre krav på mig än vad han har, men så enkelt är det inte. Det är snarare så att jag tar på mig mer skuld för det som inte blir gjort än vad han gör. Jag skulle vilja vara mer som honom och kunna skaka av mig skulden, men jag kan inte. Den följer mig vart jag än går.

Jag har skuld för att jag flyttade 60 mil från hemstaden, jag har skuld för att jag inte tog över familjeföretaget, jag har skuld för att MrsM kanske bli ensam över jul, jag har skuld för att inte stoppat MrP från att vara självdestruktiv, osv. En del saker är det kanske lite rätt att jag känner skuld för, men det mesta inte alls! Jag blir så arg att jag inte kan släppa det! Det hindrar mig ju från att leva mitt eget liv fullt ut.

Jag säger ibland till Mannen att livet skulle vara så mycket enklare om livet bara bestod av honom och mig. Med det menar jag verkligen inte att jag önskar livet ur någon, utan bara att jag skulle vilja leva utan all skuld och mitt ständigt dåliga samvete.

Läraren i psykologi sa häromdagen att vi inte ska fajtas med våra negativa tankar och uppfattningar, utan bara milt konstatera att de existerar och att de är en villfarelse som kommit utifrån våra tidigare inlärningar, ända sen barnsben – att vi påverkas av erfarenheter vi gjorde när vi var små. Kanske känns det då inte lika konstigt att jag känner skuld och dåligt samvete? Jag gjorde det ofta som barn. Det var genom dessa känslor jag lärde mig vad som var rätt och fel. När jag gjort fel kände jag skuld så då gjorde jag inte det mer. Däremot fick jag inte hjälp med ”skuldsanering”, skulden följde mig även efter jag lärt mig. Skuld för vad jag en gång gjort, om ni förstår…

Jag fajtas väldigt mycket med mina negativa tankar. Det tar mycket energi. Jag önskar verkligen att det kommer en dag då jag kan släppa och säga: ”Ok, jag ser dig, du neggo-tanke, du får en liten plats i min hjärna, men jag tänker inte följa dig eller ge dig mer av min tid och energi…”

Eller som Kosmos  skrev i ett mail nyligen: ”Du är inte ond för att du är lite självisk ibland”.

3 kommentarer leave one →
  1. 2008 Nov 15 15:28

    Kram på dig.

  2. 2008 Nov 19 10:04

    Åsa: Tackar! Det värmer att någon läser och stöttar när man har sina sämre dagar… Kram tillbaka, vet ja! 🙂

Trackbacks

  1. Uppåt igen « Annorlunda’s ovanligt vanliga blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: