Adhd igen
Hmmm…. *funderar*
Läser på lite bloggar om adhd. Håller med om vissa saker, som att det är jobbigt att förklara och försvara en diagnos. Men jag läser också, på mer än ett ställe, att adhd-diagnosen används som en förklaring till beteenden hos dessa personer. Ex: ”jag har adhd, det är därför jag har så dålig koll på tider….” Dessa ord skulle aldrig komma ur min mun! Det går helt emot vad jag anser att diagnosen är till för. Den ska inte användas för att urskuldra mig eller för att jag ska komma lättare undan – utan för att jag ska kunna jobba på att bli en bättre fungerande människa.
Jag förstår att det är här jag hamnar snett. Det är inte det diagnosen är till för. Den är inte där för att hjälpa mig att bli en bättre människa. Den är där för att förklara varför jag är fucked up. Så att andra kan fortsätta känna sig normala och välanpassade. För jag – som är så konstig – har tack och lov adhd!
Stor besvikelse i Annorlundas hjärta just nu…
Annorlunda 
Hej på dig!
Ja, visst är det skönt att ha kredit för att vara lite knäpp ibland. Personligen tycker jag det är bra att använda mig av min diagnos när jag har för snabbt att vräka ur mig saker. Jag och min äldsta son bestämde oss för att säga. -Det där jag sa sväljer jag, det var inte så genomtänkt! Så har vi gjort för att minimera skadorna pga det vi vräkt ur oss under åren, både till varandra och andra. Nu har det inte varit katastrof, men ibland har det gått lite för fort med tankar som blivit ord i ett rasande tempo. Det går liksom så fort, så har en sagt nåt en ångrar, och då är det bra att kunna förklara det här med bristande impulskontroll. För mig är det inte att skylla på min adhd, snarare att ta ansvar för den, för att jag inte är så kontrollerad och genomtänkt alltid. Ska läsa vidare på din suda nu.
Ha en bra dag!
Till Tristess:
När du säger det på det där sättet så ser jag det vettiga i att förklara för andra att jag inte alltid rår för alla grodor som hoppar ur munnen på mig. Jag har i och för sig försökt tiga ihjäl mina grodor – så länge jag är tyst kan jag inte säga något dumt, eller?
Det är däremot inte kul att sitta tyst när hjärnan kommer på miljoner bra saker att säga, medan osäkerheten håller ihop käften på en med järngrepp: ”Var tyst, var tyst, tänk igenom, kan detta missförstås, håll tyst, tänk igenom igen, någon kan missförstå och blir sur, var tyst….”
Som du förstår slutar det med mycket tystnad. Förr kunde jag beskrivas med mycket snack och liten verkstad, nu är det inte ens mycket snack…!
Tack för att du läser min blogg, jag kommer definitivt återvända till din 🙂
jag brukar skämta om min diagnos för snoppen. ”förlåt att jag är 10 min sen, det är min adhd” ”sorry att jag gkömde busskortet, det är min adhd”. men inte annars.
förklara vill jag. ”jag har svårt att koncentrera mig för…” blabla.
Jag känner så igen mig i det du beskriver! Med tiden så har jag också tystnat, och det mkt för att jag inte tycker jag har så mkt att bidra mer, har tröttare hjärna, om än otänkt många gånger. Jag har fått så lång startsträcka, kommer inte ens på vad jag borde säga ibland, trots att jag kan bidra. Tror det har med utbrändheten att göra. Orkar inte uppdatera min blogg varje dag, men då och då kommer jag på nåt. Vi får ha en pakt du och jag! Bara för imorgon ska vi inte göra oss mindre än vad vi är, utan låta munnen tala och hjärtat vara varmt.
Ha en trevlig kväll!
Bara för idag! Så ska det vara! Inte morgondagen… Bara för idag ska vi inte göra oss mindre än vad vi är 🙂
Kram och ha en bra dag!