Nä nu!

Nu blev jag väldans irriterad på Cecilia Gyllenhammar. Hon  har snackat mycket gojja på sistone men jag har inte reagerat så mycket, men nu… ”Svenskarna borde skilja sig oftare”? Hur tänker hon nu då? Vi svenskar gör ju inget annat. Eller jo, det händer att vi inte ens ids gifta oss för att vi ändå ska skilja oss sen.

Jag förstår att hon vill väcka upp någon debatt och hamna i centrum, men vad sjutton, det här är ju inget nytt. Skilsmässoboomen lär ju ha varit redan på 90-talet! Alla mina kompisars föräldrar skilde sig när vi gick i högstadiet. Samma föräldrar har gift om sig och skiljt sig igen. Bara synd för Lilla FruFröken Gyllenhammar att hon inte kunde vara med och skilja sig just när boomen var om störst. Nu får hon snällt vara ”lite efter” och jobba på att få det att verka hippt igen, för att hon själv har kraschat 2 äktenskap.

Jaja, jag antar att det märks att jag inte gillar skilsmässor. Helt rätt. Jag hatar dom faktiskt. Sure, jag kan förstå att man ibland måste ge upp, att man prövat allt och inget funkar, att enda sättet för dessa 2 att bli lyckliga är att gå skilda vägar. Men hallå? Skilsmässa borde väl ändå vara sista vägen ut, inte första. Dessutom skapar en skilsmässa ringar på vattnet, det är inte bara två som drabbas, utan ofta en hel drös med människor. Familj, vänner, arbetskamrater, släktingar osv.

Nä, jag håller inte med. Svenskarna borde gifta sig mera! Det är vad jag tycker. Våga ta ställning, våga stå för tvåsamheten, våga sluta titta på om grannens gräs är grönare… Våga vara stadig.