Det är allt jag gör idag – Gråter.
Utan anledning dessutom. Ska egentligen plugga till en tenta igen, som är i början på nästa vecka. Men varje gång jag tar beslutet att plugga sätter tårarna igång igen.
Jag känner mig inte less på skolan i sig, bara på hur upplägget på kursen är. För mig är allt helt ologiskt konstruerat. Jag börjar få tankar som: ”Jag kanske var en medelmåtta hela min skolgång för att jag skulle förstå att denna akademiska värld inte var något för mig, lika bra att hoppa av, ge upp, begrava böckerna och sedan mina ambitioner.”
Jag mår bra av att jobba, om jag är på en arbetsplats där jag trivs. Det är det enda som får mitt liv meningsfullt i längden. Nu går jag i skolan och jobbar extra på ett ställe där jag verkligen inte trivs. Jag sökte mig till den arbetsplatsen för att bevisa för mig själv at jag kunde. Nu vet jag att jag kan och jobbet i sig ger mig ingenting. Jag fasar för varje helg och jag vet att jag borde ta mig därifrån, men extrajobb växer inte direkt på träd, sist jag kollade.
Samtidigt är jag som sagt otroligt less på min egen ambition som sliter och drar i mig hela tiden. Som vill att jag ska utveckla min karriär hela tiden. Fast jag innerst inne bara vill bli lyxhustru och föda många barn. Eller det vill jag kanske inte egentligen, men idag vill jag det. För att slippa all den här mentala pressen. (Med det inte sagt att jag tror att mamma-rollen är enkel, däremot tror jag att livet ter sig mer meningsfullt när man tar hand om sina små.) Just nu ter sig mitt liv otroligt ICKE-meningsfullt.
Mina kompisar blir gravida och köper hus just nu. Alla kollar in min mage och väntar på när jag ska tillkännage något om barn, men hallå! Jag har 3 år kvar i skolan – it aint gonna happen!!! Jag vill har barn nu och jag vill inte ha barn nu. Framförallt vill jag inte plugga med småbarn, av den enkla anledningen att jag vet att jag inte klarar av det. För jag kan bara fokusera på en sak i taget, och barn väntar inte till ”sin tur”.
Det är så mycket tankar i mitt huvud som inte har någon plats. Det är i min hjärna som min ADHD märks. Jag håller skenet uppe i verkligheten, håller bra ordning på saker och i hemmet, missar inte räkningar eller möten särskilt ofta, men min hjärna… Den är överhettad jämt, och just nu värre än vanligt.
Annorlunda 