2008.02.27 Träff med likasinnade

Igår var jag på adhd-kurs, vilket först kändes mycket skrämmande men som sen visade sig vara ganska trevligt. Vid starten tittade alla misstänksamt på varandra och undrade vilka symtom de andra hade. Själv tyckte jag att jag var den friskaste av alla där, så klart! Allt eftersom tiden gick började vi prata mer och mer med varandra och det visade sig att alla var ungefär lika fucked up!

Det kändes bra att prata med andra som haft liknande livsproblem och erfarenheter som jag själv. Fånigt men sant. Trodde annars att jag inte behövde andra utan kunde klara mig själv. Inser dock att jag faktiskt har en mild variant av ADHD så vägen till vettiga rutiner och struktur borde inte vara så lång för mig.

Kursledaren hade väldigt mycket bra ideer i teorin men vi reagerade alla på svårigheterna att genomföra dem i praktiken. Ett ex är ”lägg alla saker på rätt plats efter användning”. Hmmm, låter så självklart och enkelt, men hur gör man när nästan inga saker man äger har en ”rätt plats”? Hur gör man när hjärnan gå iväg på villovägar mitt i småplocket av saker och säger åt en att göra nåt annat? Det börjar gärna bra med att plocka undan posten från bordet men på vägen har man kommit på att det nog är dags att rensa avloppet i duschen. Posten byter plats, men kommer inte dit den ska och badrummet ser plötsligt ut som en krigszon…

För min egen del känner jag att jag får ut mest av den sociala biten av kursen, just att träffa andra i liknande sits. Kursinnehållet i sig känns mer som upprepning av vad man egentligen redan vet men inte lyckas med att göra.