Idag har jag haft en medpassagerare som har snott massor av energi. Denna medpassagerare gör mig snurrig, förvirrad, ofokuserad och okoncentrerad. Den får mig att syssla med allt annat än det jag ska – helst samtidigt med det jag ska så att jag blir än mer förvirrad och ofokuserad än jag var från början.
Detta gör mig sedan stressad över allt jag inte får gjort av det jag borde och arg för att jag inte valde bort att göra det där som inte behövdes. Sen skäms jag för att jag måste fråga alla andra vad läraren sagt när jag borde ha lyssnat men istället höll på med det där andra som jag inte behövde hålla på med egentligen.
När jag frågar andra tror jag att de ska tro att jag är slö i huvudet, att jag är trög som inte fattar, när jag i själva verket bara inte lyssnar. För att jag gör annat. Och alltså inte alls är slö i huvudet utan faktiskt ganska snabb eftersom jag hinner med så mycket på så kort tid. För jag hinner rätt mycket på kort tid. Men inte det jag borde eller det jag ska, och inte hann jag lyssna heller… Men mycket blev gjort. Det är jag säker på. Jag vet bara inte riktigt vad, så här i efterhand.
Så här har min dag sett ut idag.
Min adhd har gått bredvid mig och dragit i mig hela dagen. De flesta dagar kan jag kontrollera min medpassagerare. Men inte idag. Idag har jag mens (jaja, kanske äckligt ord för vissa, förlåt för det då) och då blir jag alltid jättetrött.
Då tar adhd:n över mitt liv. Då klarar jag inte att hålla min medpassagerare i schack.
Jösses vilket gensvar Svininfluensa #3 fick!!
Det sjuka är att jag skrev det inlägget som en reaktion på ett påhopp jag fick av en kompis för att jag tagit sprutan. Lite som ett försvars-inlägg för hur jag kunde vara så dum att ta sprutan… Nu har jag inte fått göra mycket annat än att försvara samma grej i kommentar efter kommentar!
Hallå! Det är ju inte direkt så att jag kan ta tillbaka min vaccinering. Sluta hacka på mig! Fast samtidigt tycker jag i och för sig att diskussionerna är rätt trevliga och intressanta. Mycket dubbelbottnat detta!
Nu till en annan spännande aspekt av vaccinering av svininfluensan i Sverige. Förut har Sverige varit uppdelat i två läger – de som rekommenderat att vaccinera gravida och de som inte gör det (längre). Idag upptäckte jag att Sverige är uppdelat i läger även i andra frågor nämligen antalet doser varje individ bör ta. I södra Sverige (där mannen bor) ges två doser medan man här i Uppsala och norröver bara ger en. Jag och en kompis diskuterade detta och vi tyckte båda att det var helt galet att lilla Sverige inte klarar av att enas om direktiven landet över. Efter detta läste vi om exakt samma fenomen på den alltid så ”pålitliga” nättidningen Aftonbladet: ”En dos – eller två? Ingen vet”
Jag har vaccinerat mig mot svininfluensan. Det känns helt rätt. Inga biverkningar än så länge, mer än lite träningsverksont i armen, där sprutan stacks in.
Min kompis första kommentar till att jag vaccinerat mig var: ”Jaha, du har tagit den där cancer-sprutan.”
Ja, uppenbarligen har jag det. Och eftersom jag har rökt tidigare, käkat fisk från svenska vatten, bott i en storstad i stor del av mitt liv, festat för mycket, sovit för lite, ätit aromat, snusat, ätit p-piller i en hel drös med år och så vidare så känns det som att ännu ett cancerhot inte gör så mycket för min del. Jag slipper i alla fall dö genom kvävning på grund av att mina lungor kollapsar… Om jag inte får lungcancer vill säga…
Jag tycker att svenska folket blivit lite smått hysteriska över det här med vaccineringen och undrar varför och hur ett litet vaccin kan starta en sån uppsjö av galna idéer som tex konspirationsteorier i stil med att FBI försöker ta död på oss alla här uppe i Norden för att minska den totala populationen i världen… Säkert. Verkligen. När David Icke sen dessutom ber lyssnare att kontrollera sin teori på hans egen hemsida känns det verkligen trovärdigt…. Säkert. Verkligen!
Sen finns det en härlig blogg som heter ”Konspirationer & Sanningar”. Hehe, den är lite rolig. Den borde ni läsa. Speciellt inlägget som heter ”Nu har svininfluensa-vaccinet dödat fler än svininfluensan”. Om jag inte missminner mig så var det lite fler än 3 personer som dog av svininfluensan när den bröt ut i Mexiko och USA va? 
Nu fattar ju jag att han/hon menar i Sverige men det missas helt i texten. Dessutom hade 2 av de 3 personer som dog av vaccinet även cancer. De är därför inte helt representativa exempel i sammanhanget kan jag tycka….
Vissa svenskar gnäller också över att läkemedelsbolagen tjänar pengar. Gud förbjude att någon tjänar pengar på andras olycka. Daaah, var har ni varit de senaste eeehummmm… 1000 åren? Det är alltså inte ok för läkemedelsbolag att tjäna pengar på ett vaccin men det var ok att leva gott på pengarna som svenska staten tjänade på att sälja vapen under andra världskriget?
Jo, tjena…
Usch vad skraj jag blir av att läsa vad Judith gått igenom sen hon börjat försöka medicinera sin ADHD. Jag har de senaste veckorna gått och funderat på om jag kanske ändå skulle ta tag i min adhd-problematik igen och kanske till och med medicinera den på sikt (allt efter att jag tagit körkort så klart!). Men efter att ha läst om Judiths helvete känner jag mig mycket osäker på om jag någonsin kommer våga mig på dessa piller!
Till Judith vill jag passa på att säga – kämpa på om du orkar. Du är starkare än du tror!! Jag tänker på dig.
Joråsatte….
Den kommer och hälsar på ibland, bloggtorkan… Just den här gången hänger den ihop med en viss identitetskris. Inte min privata, utan bloggens…
När jag började skriva bloggen var jag mitt uppe i ett privat virrvarr med en diagnos, en ilska och en besvikelse över förlorade år. Jag skrev bara ibland, när jag verkligen funderade över något eller när något i mitt liv stack ut lite extra.
På senare tid har jag känt en egen press på att jag SKA skriva varje dag, minst. Men tragiskt nog är inte mitt liv så intressant att händelser sticker ut så mycket varje dag att det blir ett intressant inlägg, gissar jag.
Jag har även börjat fundera på om jag ska rensa bland alla mina inlägg och då slår så klart den stora stiltjen till. Det projektet kräver struktur och en plan. Och framförallt kräver det projektet en blogg som inte lider av identitetskris…
Så alltså – händer ingenting. 
Idag har jag tenta-pluggat i stort sett hela dagen. Duktigt va? Det är verkligen bra gjort av mig.
Jag önskar bara att jag kunde ha börjat lite tidigare än två dagar innan själva tentamen. Det är samma önskan jag har vid varje tentatillfälle. Min studieteknik suger och av någon anledning blir den inte bättre med tiden utan sämre. Det har blivit mer vanligt än ovanligt att jag måste göra omtentan varje gång. Jag är LESS på omtentor, på att inte vara i fas, att inte ta mina poäng att kanske inte få CSN-pengar. Men uppenbarligen inte tillräckligt mycket less för att inte utsätta mig för det igen och igen och igen…
Krasst är det nog så att jag är LESS på mig själv.
